Vill gå hem, 1988

Vill gå hem, 1988

HANDLING:

Det här är berättelsen om två systrar, Rut och Rakel. Rut vet hur allting ska vara – att man inte ska elda för kråkorna och inte heller klaga över mörkret utan tända ett ljus istället. I Ruts familj har man tagit bort nyckeln till toaletten, för det finns ingenting att skämmas för. Rakel är hysterika. “Den mänskan är rädd för precis allting”, fnyser Rut. När Rakels förhållande med hennes älskade Verner kraschar flyr hon till Ruts familj och flyttar in på deras vardagsrumssoffa. I samma ögonblick hon sätter sin fot i det välordnade hemmet faller proslinselefanten från mahognyhyllan, och kriget kan börja. Mellan systrarna står lille Daniel – Ruts son – tyst, tafatt och blyg, sämst i brännboll, hatar träslöjd, och har blicken redan långt borta i en annan värld.

RECENSIONER:

”Gardells pojkporträtt av Daniel är samtidigt kärlek och obarmhärtighet. Det kommer att bestå som en minor classic i svensk 80-taslitteratur sedan tiden blekt minnet av vad som för övrigt skrevs detta decennium.” - Kvällsposten
”… en mästare på att berätta om det vanliga och det typiskt svenska.” - Expressen

KOMMENTARER:

Utgick från en novell jag skrev på uppdrag till Expressen. Där övade jag mig i den oerhört knappa stil som går igenom hela romanen. Berättelsen om Rut och Rakel och Ruts stumme son Daniel har egentligen inte mycket till handling, men folk har alltid tyckt mycket om den ändå. Hultsbruk, där Rakel bor med sin Verner i romanens början, är förresten det ställe jag så småningom flyttade till för att bo med Stefan som Passionsspelet är tillägnat. Mitt uppbrott därifrån liknar Rakels uppbrott från Verner.