Präriehundarna, 1987

Präriehundarna, 1987

HANDLING:

De är gulliga. De är vegetarianer. De äter varandra.” Så karaktäriseras präriehundarna i denna roman, som är Jonas Gardells tredje och utkom första gången 1987. Vi möter Percy, Lena, Reine, Pia och Anders. De har alla sin egen historia men är samtidigt delar av varandras liv. För paret Percy och Lena har livet stelnat i väntan på den upprättelse som aldrig kommer. Sonen, Reine, väljer att våga språnget ut i det liv där allt kan brista men där den konstnärliga drivkraften och kärleken är som starkast. Pia lever i sitt limbo av brist på något eller någon att viga sitt liv åt. Anders är ung, men ändå så gammal: ”Om det var någonting som Anders ville lära Reine var det att man måste våga mista allt, att man inte får fly vare sig sorgen eller glädjen.” Knäppskallar, knasbollar eller präriehundar kan de också kallas. Och vem är anklagaren?

RECENSIONER:

”Killen är alldeles enastående!” - Nerikes Allehanda
”På nutida direktörsprosa kan man säga att Jonas Gardell nu på allvar börjar visa sina litterära muskler.” - Sydsvenska Dagbladet

KOMMENTARER:

Är den roman som markerar början på ett författarskap som jag känner igen som mitt eget. Jag började våga använda humor, jag blandade stilar hej vilt, fortfarande var det en del prosalyriska partier, liksom i de första böckerna, men kapitlen blev kortare, språket mer och mer avskalat. Romanen blev också en pjäs som gått på massor av scener. Karaktärernas namn är för övrigt hämtade från de skådisar på Göteborgs stadsteater som spelade huvudrollerna i uruppsättningen av Noréns Natten är dagens mor. Reine Brynolfsson, Percy Brandt och Lena Brogren. Förresten är Lars Norén en av de få jag velat vara groupie åt. Han handlade på ICA på Kungsholms torg när jag jobbade som hemsamarit där. Jag ville så våldsamt ragga upp honom, men jag vågade inte. (Det är över tjugo år sen så det är preskriberat.)