Oskuld och andra texter, 2000

Oskuld och andra texter, 2000

HANDLING:

Boken inleds med den starka »oskuldsmonologen« ur scen-showen »Komma tillbaka«. Därefter följer tolv mycket personligt hållna reseberättelser från tolv städer, från Las Vegas och Hamburg till Florens och Jerusalem, tolv stadsporträtt som också ger upphov till självbiografiska notiser och reflektioner kring tidens flykt. I avsnittet »Människan är ingen växt« följer så ett antal texter där den engagerade debattören Gardell tar ställning för de svaga och utstötta i samhället. Boken avslutas med monologen »Scheherezad«, uruppförd på Dramaten av Börje Ahlstedt, samt en handfull texter ur succéshowen »I mellanmjölkens land«. Tillsammantagna blir dessa texter en mycket läsvärd volym som visar prov på författaren Jonas Gardells rika mångsidighet.

RECENSIONER:

”Oskuld är en mycket läsvärd bok även för den som inte tidigare stiftat bekantskap med Jonas Gardell som författare.” - Skånska Dagbladet
”Oskuld ger ytterligare tyngd åt Gardells redan rika författarskap” - Sydsvenska Dagbladet
”Mästerligt, Gardell!” - Värmlands Folkblad

UTDRAG UR BOKEN:

Jag förlorade min oskuld den 2 april 1978.

Jag blev våldtagen av en gubbe, inlåst i en lägenhet på

Söder i Stockholm.

Alla måste börja nånstans, och det var så det började

för mig.

Den här mannen var en reptil, med en reptils ögon och

en reptils kalla tunga.

Efteråt, när jag grät, stack han till mig två tior som en

sorts ersättning.

Jag minns att jag snyftade att jag bara var ett barn, för

att han skulle låta mig gå, men jag vet inte om det verkligen

var sant, jag vet inte om jag verkligen var ett barn något

mer.

För när man inte längre är oskuld, vad är man då?

Skuld?

”Skyldig eller icke skyldig?”

”Skyldig, herr domare!”

Ja, sedan dess är jag skyldig. För mitt liv och hur jag

lever det, för det samhälle jag lever i. Som skyldig kan jag

slåss och försvara mig. Det är mycket bättre än att vara

oskyldig.

Min oskuld blev kvar i en säng som luktade av smutsiga

lakan och gammal äcklig gubbe, i en lägenhet någonstans

på Söder i Stockholm. Där kan den få vara.

 

Min oskuld var mig till inget skydd och ingen nytta.

Min oskuld var fullkomligt värdelös.

Bara något år senare bestämde jag mig för att vara en

sån som är modig. Jag var femton år och lät alla veta. Vad

fanns där att förlora? Oskuld var jag ju inte längre, och så

svag, så hjälplös och så utsatt som jag var den där gången,

i den där lägenheten, lovade jag mig själv att aldrig mer bli.

Jag tänkte vägra vara offer.

Skyldig var jag tveklöst – men till vad bestämde bara jag

själv. Jag menar, det är inte alla 16-åriga killar i första

klass på gymnasiet som kommer till skolan i strasshalsband.

Det är inte alla killar som mönstrar i rävboa.

Men det gjorde jag!

Jajaja, jag gick kanske lite vilse i början, men jag hade

åtminstone börjat gå.

Dessutom var jag ju tvungen att rita min egen jävla karta.

Och här är vi nu, tjugo år senare. Jag är inte fjorton, jag

är trettiofyra.

Tjugo år av fullständig skuld, och jag skäms inte ett

ögonblick.

Faktum är att jag inte tror på skam.

Jag tror på att vara skamlös.

För detta enda vet jag: Frihet är inget man får till skänks.

Frihet är något man erövrar.

Vi är just så fria som vi gör oss till.

Vi får den plats vi tar.

Där vi står idag är dit vi själva gått. Det här är vår historia,

och vi har rätt att vara stolta.

Skyldiga är vi tveklöst, men vad vi är skyldiga till bestämmer

bara vi själva!