Frestelsernas berg, 1995

Frestelsernas berg, 1995

HANDLING:

På något sätt liknar hon de munkar som ännu lever i klostret inhugget i det branta berg, strax bortom Jeriko, dit Kristus fördes av djävulen för att frestas. Varje dag lever de också med vetskapen att inget liv vore enklare att göra slut på än deras. Det vore bara att kasta sig ut.

Frestelsernas berg är en starkt gripande skildring av en övergiven kvinna och en splittrad familj. Det är ett familjedrama av klassiska dimensioner men med omisskännligt gardellskt tonfall, förmågan att svänga över det grova till det starkt känslomättade, och ha läsaren med sig hela vägen.

RECENSIONER:

”Frestelsernas berg placerar definitivt Gardell i den smala och trånga fällan europeisk litterär elit.” - Barometern
”Det är Gardells bästa roman hittills.” - Svenska Dagbladet

UTDRAG UR BOKEN:

 

Strax bortom Jeriko ligger det berg uppå vilket Kristus

blev förd av djävulen för att frestas. Djävulen sa: “Kasta

dig ned, Gud kommer att skicka sina änglar för att rädda

dig.” Jesus svarade: “Du skall icke fresta Herren din

Gud.”

I det här berget har man byggt ett grekisk-ortodoxt

kloster, eller snarare huggit in ett kloster mitt i berget som

stupar lodrätt hundratals meter ned.

Några meter djupt sträcker det sig femtio meter längs

med bergssidan. I dessa trånga bergrum bor ännu fem

munkar, balanserar bokstavligt talat på randen till avgrunden.

De börjar bli gamla nu, i många år har de bott

här, mittemellan himmel och jord, smutsiga och utmärglade,

under oavbruten försakelse.

Varje dag lider de. Varje dag lever de också med vetskapen

om att inget lidande vore enklare att göra slut på än

deras, det vore bara att gå ut på den smala, skrangliga

balkongen och luta sig ut över räcket, lite för långt – och

allt vore över.

I varje ögonblick av sitt liv utsätter de sig för frestelsen,

och gång på gång måste de upprepa för sig själva: “Du

skall icke fresta Herren din Gud.”

I varje ögonblick väljer de att trots allt fortsätta.

Men när de inte orkar längre? Vem kan döma en människa

om Herrens änglar aldrig kom för att rädda henne

när hon föll?

I juli 1946 fann man sångerskan Ulla Billquist död i sitt

hem. Hon hade gasat ihjäl sig.

Det märkliga var att det inte fanns några tecken på desperation.

Hon hade engagemang i Karlstad på kvällen.

Resväskan var packad och klar. På bordet i hallen låg tågbiljetten,

på en galge hängde hennes resdräkt nystruken.

Hon var egentligen färdig att gå ut och sätta sig i den

beställda droskan när hon måste ha ändrat sig och istället

gått in i köket och satt på gasen.

Vad fick henne att ändra sig? Det har Maria funderat

mycket över.

Ibland upplever hon att man varje dag väljer mellan

ojämförbara ting.

Nu skulle jag kunna släppa allt och skrika i förtvivlan

eller också säger jag att det var ett utmärkt gott kött och

ber om receptet.

Nu tar jag av det kokande vattnet från plattan eller

också hoppar jag från balkongen.

Nu kan jag antingen borsta tänderna eller skära upp

handlederna.

Antingen eller.

Som om alternativet till de vardagliga tingen inte alls

med nödvändighet är andra vardagligheter, utan tvärtom

en avgrund som lurar tätt inpå trivialiteterna.

Och vi är munkar på frestelsernas berg, mittemellan

himmel och jord.