Förtydligande om första avsnittet av Allt faller

09:07 - 11 januari 11 2013

Jag har förstått att någon eller flera anhöriga till offren för diskoteksbranden i Göteborg har blivit ledsna och upprörda över att det ”skämtades” om tragedin i Allt faller. Med anledning av detta ville jag bara skriva några ord.

Jag är den förste att hålla med om att ”skämtet” om diskoteksbranden som min rollfigur drar är ett dåligt skämt och ett opassande skämt. Det är ett skämt jag aldrig själv skulle ha med i en show. Det brukar sägas att man ska kunna skämta om allt, men somligt som händer här i världen är så ofattbart grymt, orättvist och sorgligt att åtminstone inte jag förstår hur man ska kunna skämta om det.

Jag förstår att jag inte förstår ens början till den smärta och sorg de anhöriga efter en sån tragedi måste känna.

Saken är att det är just det som första avsnittet av Allt faller handlar om. En komiker som obetänksamt och slarvigt får ur sig ett sådant dumt skämt men sedan tvingas konfrontera just en anhörig, en människa som lever med sorgen och smärtan från tragedin, och då står komikern svarslös.

Svarslös och försvarslös.

Som jag uppfattar avsnittet är det komikern som till slut står där i sin skam och sin förnedring. Han har förlorat. Sitter ensam. Hans sista replik är allt faller.

För han har fallit.

Allt faller är en serie som knappast är en komedi. Och om den är en komedi är det en liten trasig, sorgsen komedi om döden och ensamheten och våra ständiga tillkortakommanden. Om den är bra eller dålig vet jag faktiskt inte ens själv. Jag hoppas att den är inte är ointressant.

Hur som helst, vår avsikt var inte att driva med offren från den fasansfulla branden, snarare tvärtom. Om någon anhörig uppfattat det annorlunda ber jag uppriktigt om ursäkt och hoppas att de här raderna ändå kan förklara hur vi tänkte och att vi inte avsåg att såra.