Varje budskap har en avsändare och en mottagare. För att värdera ett budskap måste man veta vem avsändaren och mottagaren är. Ett judeskämt berättat av en jude för en annan jude är roligt. Samma skämt berättat av en nazist för en annan nazist är bara osmakligt. Utan den kunskapen sjunker värdet på budskapet drastiskt. I det gångna dygnets diskussion om hur farlig anonymitet kan vara har det bara varit en bråkdel som skrivit under med sina fullständiga namn, och bara en enda människa har vågat lämna ett telefonnummer. (Och ville man inte lämna ut kontaktuppgifter i gästboken kunde man göra det privat via någon av de kontaktadresser som finns under press.) Trots att jag var tydlig med att detta var ett villkor för att få debattera på allvar: att man stod för sin åsikt, precis som jag gör och alltid har gjort. Inte ett enda bidrag har alltså censurerats utan däremot diskvalificerats eftersom de inte uppfyllde villkoren. Samma bidrag med en tydlig avsändare hade fått stå kvar. Jag kan helt enkelt inte ta ”Snubbe30”, ”Johannes” eller ”anonym” på allvar. De förtjänar inte heller att tas på allvar. Vilka är de? Inga alls. Ibland måste man våga göra saker man egentligen inte vågar för annars är man ingen människa utan bara en liten lort! När homosexuella frigörelsekampen startade på allvar i slutet av sjuttiotalet var synliggörandet en viktig del av kampen. Att komma ut! För så länge vi homosexuella var ”de där”, de anonyma ”andra” kunde man också hota oss, straffa oss och skrämma oss. I Kalifornien ville man genomföra en lag som skulle avskeda alla homosexuella lärare. Det homorättskämpen Harvey Milk, den förste öppna homosexuelle politikern i USA, gjorde, var att uppmana alla att komma ut: om ”vanliga” människor får reda på att de homosexuella är deras vänner och arbetskamrater, söner och döttrar, systrar och bröder, killen i tobaksaffären och sjuksyrran på vårdcentralen så skulle de inte vara lika rädda mer och inte kunna hata på samma sätt. Öppenheten var och är det viktigaste verktyget i kampen för frihet. Och naturligtvis har öppenheten en risk. Harvey Milk blev mördad. Liksom Martin Luther King. Ändå är öppenheten den enda vägen: Blott i det öppna ligger din möjlighet!