2009-01-19
  Om jag inte hittat alldeles fel i min nya dator tror jag att det här är hela texten till den predikan om medmänsklighet som Kjerstin Dellert bad mig hålla under sin dag i Stjärnorna på slottet. Håll till godo! "PREDIKAN" OM MEDMÄNSKLIGHET - hoptotat i hast på ett slott i Skåne. Gång efter annan måste vi öva oss i att känna igen Gud i vår nästas ansikte och förstå att vår relation till vår medmänniska är liktydig med vår relation till Gud. Jesus säger i Matteusevangeliet: ”vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.” Livet är dyrbart. Livet är sårbart. Var och en av oss är en dimma som syns en kort stund och sedan försvinner. Vi har inte rätt att handskas med vårt liv och andras liv på ett vårdslöst sätt. När Jerusalem låg krossat av assyriska riket står det i Jesaja att Sion ropade: ”Herren har övergett mig. Gud har glömt mig.” Och Gud svarade: ”Glömmer en kvinna sitt lilla barn, bryr hon sig inte om den hon själv har fött? Och även om hon skulle glömma, glömmer jag aldrig dig. Nej, ditt namn är skrivet i mina händer, jag tänker ständigt på dina murar.” Var och en av oss har våra namn skrivna i Guds händer. Vi är inte glömda. Hur ska vi våga tro det? Jag tror att det största brott en kristen kan begå är att ens för ett ögonblick påstå inför en annan människa att Gud inte älskar henne, eller att Gud bara älskar henne på givna, specifika villkor. Jag tror att det värsta vi kan göra en annan människa är att ta ifrån henne Gud. Det finns en norsk dokumentärfilm som handlar om en 18 årig homosexuell pojke som drivs till självmord för att han får lära sig av präster och kyrka att Gud inte älskar honom. Han var just en av dessa små, som ville tro, men man tog ifrån honom Gud. Man sa till honom: ”Kristi kropp är inte för dig utgiven, Kristi blod är inte för dig utgjutet. Du är lämnad utanför hans kärlek.” När de borde ha lärt honom som var och en av oss bör lära varandra: ”Gud har inte glömt dig! Ditt namn är uppskrivet i hans händer.” Om vi ska tro Jesus om att vadhelst gjort mot den minsta av mina bröder det har ni också gjort mot mig, måste det innebära att om en ung man hänger sig på sitt rum för att han fått lära sig att Gud inte älskar honom, då är det inte bara den unge mannen som dör, utan med honom dör också Gud. Gud dinglar från takkroken i ett pojkrum. För tro inte att inte Gud kan dö. Gud dör med var och en av dessa små. Detta tror jag. Att vi har ett ansvar för varandra. Jag har ett ansvar för dig. Du har ett ansvar för mig. Måtte jag inte vara anledningen till att du förtvivlar. Måtte du inte bli orsaken till att jag går vilse. Måtte vi orka påminna varandra det till synes dåraktiga påståendet i denna värld att det finns en Gud, och att denna Gud är liv och denna Gud är kärlek. Det är svårt att tro, det är lätt att gå vilse, finns så många anledningar att tvivla – var stark för mig när jag är svag och jag ska försöka göra detsamma för dig. När jag är stum, när jag är tvingad till tystnad eller inte vågar eller orkar - sjung i mitt ställe: ”Herre, hör min bön, Herre svara mig när jag ropar!” Jesus säger lite senare i Matteusevangeliet ”Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.” Jag har ett ansvar för dig. Du har ett ansvar för mig. Låt oss vara försiktiga när vi leder varandra så vi inte går alldeles vilse. Var och en av oss är Guds barn. Våra änglar i himlen ser alltid faderns ansikte. Försök att minnas det. Du är inte glömd. Ditt namn är skrivet i Guds händer. Amen